söndag 22 juni 2014

Liten

Fortsätter tidigare texter. Berättarjaget har tagit in på vandrarhem för att skriva av sig och finna sig själv, samt tittat på filmen Searching for sugar man tillsammans med en holländare i vandrarhemmets sällskapsrum.

Divansoffan i sällskapsrummet föder någon slags onda aningar hos mig. Man ska bejaka sin kvinnlighet och söka styrka i sin egen gudomlighet. Jag vet. Men jag är en bitter liten djävul, ett litet monster som tuggar på mitt eget hjärta och finner välbehag i det, samma slags njutning som man får av peta loss en sårskorpa och finna var och blod i det oläkta såret. Fingrarna håller såret öppet. Vetskapen finns i det oläkta.

Jag lämnade sällskapsrummet när filmen var slut, uppfyllt och ordlös. Holländaren satt kvar med sin tomma Pringlesrör och urdruckna öl. När jag gick log jag mot honom och sa god natt. En lätt sälta från chipsen hade stannat kvar på mina läppar. De tunna potatisskärvorna han bjöd på födde både mättnad och hunger hos mig. När kom in i rummet borstade jag tänderna och lade mig på underslafen. Mellan ribborna ovanför mitt huvud anades en fuktskadad madrass. Skäms man om man fläckat ner en madrassen på ett vandrarhem eller reser man bara vidare och låtsas att utsöndringarna kommer från någon annan? En minnesbild av ett foto från ett koncentrationsläger fladdrar förbi. Fyra och fyra trängs de utmärglade männen på hårda britsar om nätterna. De ler mot kameran. Kärlek, ångest och drömmar. De ler mot kameran. De är så vackra.

Holländaren måste lämnat sällskapsrummet strax efter mig. Genom väggen hörde jag honom tala med sin flickvän. Hennes röst var ljus och vän hans fyller rummet som kokande lervatten. Hon fnittrar och värjer sig. Sen skriker hon och jag hör honom. Det är som en ovädersnatt när stormen pressar mot rutan. De går till duschrummet sen. Jag hör dem.

Soffan i sällskapsrummet har ryggstöd och divan. Det är en modern möbel, med en skumgummistomme klädd i grafitgrått tyg, en möbel där en man kan forma en kvinnas kropp efter sina önskemål för att stilla hennes begär eller sina. Varje gång han tog mig svor jag på att jag skulle minnas det som hände. Jag minns hans skugga på väggen och för att jag ska minnas så minns jag också mina fingrar kring hans hjässa och naglarna som klöste hans rygg.

2 kommentarer:

  1. Välfångade detaljer och slutets associationsbana ger texten en större spänning som pockar på fortsättning.

    SvaraRadera
  2. Gillar också detaljerna men kommer bort mig i helheten men det kan bero på att jag är trött.

    SvaraRadera