söndag 26 juli 2015

Strand

Martina vaknade i gråljuset. En rastlös strimma drog genom kroppen och höll henne vaken. Det droppade från kranen i badrummet och bäddmadrassen hade kanat på sned. Den röda lampan på TV:ns standby-läge stirrade på henne som ett blodsprängt öga. Jörgen sov med öppen mun och händerna stillsamt vilande på det blå-vitrutiga påslakanet. Hon satte sig på sängkanten och drog nattlinnet över huvudet. När hon såg sig själv naken i spegeln på det pärlgrå skåpet, vände hon bort huvudet.
-Det finns så lite kvar, tänkte hon. Av mig och av allt annat.

Försiktigt drog hon på sig shorts och och en långärmad tröja. Med kängorna i handen smög hon ut genom dörren. Golvbrädorna knarrade under hennes fötter. Spegeldörren ekade när hon slog igen den. Väckte hon inte Jörgen nu, skulle han vakna när hon kom tillbaks och låta surheten breda ut sig som en fläck i en svettig armhåla. Att gå genom hotellkorridoren kändes som att gå balansgång på ett rullande skeppsdäck. På väggarna hängde akvareller med motiv från trakten. Äppelträdet böljade utanför det spröjsade fönstret. En knotig rosengeranium stod placerad på en vitmålad pidestal. Hon drog fingrarna genom den och andades in den antiseptiska doften.

Från gårdsplanen ledde stigen ner genom trädgården ner mot udden. Det blåste hårt. Vågor med vita gäss bröts mot ångbåtsbryggan. En tärna kämpade mot vinden innan den dök mot en osynlig fisk. Två kanoter, till för att roa hotellgästerna, låg uppdragna på stranden. Deras skrov var täckta av gröna alger. Martina föll på knä och tog en av de runda stenarna. Med en snärtig knyck på handleden lät hon stenen studsa ut över vattnet. Tre ringar hann hon räkna till innan den sjönk.

Flytbryggan riste på vattnet. Hon gick ut på den och slog sig ner på bänken längst ut. I tanken försökte hon formulera sina tankar till en bön, men orden blev till rädsla och lervälling i huvudet. Länge satt hon så. Till slut infann sig någon slags ro. Trycket i bröstet lättade. Med dröjande steg gick hon tillbaks till pensionat Sjövillan. Kyparen från igår förberedde frukosten (tre eller fem rätter, tre räcker, Jörgen, jag vill inte äta för mycket, det vet du). Hon iakttog honom ett ögonblick. Hårpiskan i nacken vilade stadigt mot hans vita skjorta. Ryggens senor och muskler följde händernas rörelser likt en kattunge jagar en papperstuss i ett snöre. Igår när han serverade var hans ögon blanka och kinderna rosiga.

När de anlänt gick hon ut för att söka efter strövstigarna hon sett i Sjövillans reklambroschyr. Hon fann dem inte. Pilgrimskällan som skulle finnas på ägorna, förblev oupptäckt. Kyparen stod vid soptunnorna och kysste en ung kvinna mot shorts. När hon återvände efter en kortare promenad stod han kvar vid soptunnan. Kvinnan med shorts var borta. Han fimpade cigaretten och strök handen över slokmustaschen.

1 kommentar: