Turas om

1904 brann Ålesund, läser jag in en norsk kriminalroman. Den utredande polisen drar sig till minnes något han hört på en kurs om media för några år sedan och jämför då och nu. Staden totalförstördes. 2 personer dog. 12000 blev hemlösa. Det första beskedet om nyheten kom i Aftenposten dagen därpå. Publiceringen baserades på ett telegram avsänt från Trondheim 30 mil norrut. Ser man på en karta och föreställer sig Norge som ett ansikte i profil, ligger Ålesund på nästippen. Från staden kan man åka på fågelsafari och se lunnefåglar. På fjärde dagen efter branden kom de första journalisterna fram. Kommunikationen med omvärlden fick ske via en telegraflinje, som man fick turas om att använda. Eller slåss om, som deckarförfattaren skriver.

Idag hade rapporteringen om branden skett i realtid och direktsändning. Allt sker framför kamerorna. Dramatiken byggs upp. Chockade människor. Lättade människor. Politiker ställs till svar. Försäkringsbolag uttalar sig. Syndabockar söks.

Media fokuserar på kriminalitet och katastrofer. Kan de ge mig en riktig bild av omvärlden? Jag läste att Google gjort vissa sajter omöjliga att hitta. Det var någon amerikansk alternativmedicinsk sajt som drabbats och gjorts osynlig. Sidan är ingen som jag besökt eller hört talas om förrän nu. Någon menade att man inte borde använda Google, utan istället välja t ex Duckduckgo istället. Jag googlade och hittade uppgifter om sökmotorn, men lyckades inte ladda ner den och vet inte om jag tänker lägga någon energi på det. Googla kan man göra. Det är ett begrepp, men duckduckgoa...? Ducka kanske. Det är märkligt hur lite man vet egentligen. Men lunnefåglar skulle jag vilja se. Det skulle jag verkligen vilja göra.